Från klassrum till kulturarv På senare år har allt fler barn vi möter med Berättarrazzia föreslagit att storyn ska sluta med att “det kom en bomb så alla dog”. Som pedagog frestas man att släta över, vrida i positiv riktning. Men det är ett svek mot de barn som har erfarenhet, av bomber och annat våld, i sin lokala omgivning eller i krigsområden. Kring detta ville vi samarbeta med klasser vi redan besökt och hörde oss för bland lärarna om det fanns intresse. Ja! svarades med emfas. Det var en angelägen fråga. Med hjälp av ett utveclingsbidrag från Region Skåne började vi med några arbetshypoteser: - att ”bombsluten” oftare kommer från elever med läs- och skrivsvårigheter. - att fritt bejaka, i stället för avleda, s k destruktiva slut i förlängning kan leda till konstruktiva tankelinjer - att empati utvecklas genom seriöst arbete med berättelsers struktur enligt den retoriska triaden; etos, patos och logos. Därför ville vi prova nya "prompts" till berättelser. Men hur? Läs nästa blog så